Världspoesidagen (den 21 mars 2005)
Världspoesidagen, eller World Poetry Day den heter på engelska, instiftades 1999 av Unesco med syfte att stärka den muntliga traditionen, synliggöra den samtida poesin i media och öka kontakterna mellan poesin och andra konstarter. Unesco hoppas att dagen ska firas såväl internationellt som nationellt, på skolor, med poesipriser och med festivaler.
Westerlundska gymnasiet
Enköping
Ht 04 / Vt 05
PA 1201
En värld av ord
(Ett projektarbete om världspoesi)
Karolin Larsson
Elisabet Lindblom
Nina Willén
Handledare: Ulla Lindström
Diktsamlingen Någonstans i världen av Ejub Pasalic
Ejub Pasalic föddes i den bosniska staden Bosanska Krupa 1935. Senare flyttade han till Banja luka, där han bott större delen av sitt liv. Han jobbade som tandläkare och hade inga planer på att flytta därifrån, men i början av 1993 förändrades hans liv totalt av kriget.
Ejub flydde tillsammans med sin familj till Sverige. I slutet av 1994 fick han uppehållstillstånd och flyttade till Skövde.
Han hade börjat skriva korta berättelser redan under sina universitetsstudier, men det var när han flyttade till Skövde han började skriva poesi. Det började med att han läste svenska i skolan för invandrare.
Eleverna fick till uppgift att skriva en dikt om sitt hemland. Hans lärare läste upp dikten (”Där i fjärran…”) han skrivit för klassen och reaktionerna blev starka. Den publicerades i lokaltidningen, vilket ledde till att Ejub började skriva mer poesi och också debatter. Han har skrivit över 60 debatter, både på svenska och bosniska och i våras 2001 gavs diktsamlingen(på svenska och bosniska) ”Någonstans i världen ut.
Anledningen till skrivandet var och är att han vill berätta sanningen om kriget i Bosnien. Han vill berätta om smärtan och drömmarna. Han vill svara på frågan om hur ett folk som i över tusen år levt gemensamt _ trots olika nationaliteter och religioner – med respekt för varandra plötsligt blir varandras fiender. Han tycke att ” skrivandet är ett sätt att kämpa mot orättvisan som finns överallt i världen”
Det är ett sätt att få ut sina känslor. Ejub tycker att vi tillsammans måste försöka motverka krig och olika sorts övergrepp och att vi inte kan acceptera en värld full av hat och ondska. Han tror att motiven till de flesta konflikterna är makt, religion, olika nationella bakgrunder och intressen. Vi måste avslöja de som vill åt makten och också motarbeta dem.
Hans egen poesi har bemötts mycket positivt, både bland svenskar och bland bosnier, bland dem några författare. Många har också köpt hans diktsamling.
Ejub är orolig inför framtiden. Att allt som byggts upp bara rasar och människorna får bära en tung börda av hat är ju ingen unikt för Bosnien. Han säger att världen är fylld av nationella konflikter där maktlystna politiker och våldshäskare utnyttjar människorna.
Ejub Pasalic gör något konkret for Bosnien och landets återuppbyggande genom att pengarna som kommer in från försäljningen av boken går till barn i Srebrenica. Det är barn som miste sina föräldrar i massakern 11 juli. 1995. Han poängterar att FN svek sin
Skyddade zon – Srebrenica.
I dikten ”Mörkret över Srebrenica berättar han om just den händelsen…
Mörkret över Srebrenica
Ur förmörkat förnufts mörker
helt plötsligt och oväntat
som ett vålnad
dök upp
människornas förnufts svarta pest
Förblindad av hatets vansinne
letade den efter
De oskyldigas död
Livet och födelsen dödades
Allt dödades…
Bevampyrade vanskaper
den blodiga dansen dansade
ovanpå de massgravarna
till Dem
som av en slump hördes
till en annan Gud
i ett land i en tid…
(OBS! Srebrenica blev en skyddad FN:s zon under aggressionen mot Bosnien och Hercegovina.)
Bosnien – Hercegovinas kulturklimat
Ejub Pasalic beskriver Bosnien före kriget som ”en underbar kulturmosaik”
Öst – och västkultur möttes där och Bosnien hade många kända vetenskapsmän, författare, konstnärer, o.s.v.
I det dagliga livet fanns t.ex. festivaler, teatrar och litteraturkvällar med.
Invånarna tillhörde olika religioner och hade olika nationaliteter, men levde trots detta tillsammans över tusen år i lugn och ro. Alla de olika nationaliteterna: muslimer, kroater, serber, judar och många andra levde tillsammans.
Man bodde tillsammans, arbetade tillsammans och gick i samma skolor. Högtiderna firades också med alla olika nationaliteter.
”Så levde den här underbara mosaiken av människor med olika nationer och religioner under många år, många år…”
I början av 1990- talet, när kriget kom krossades mosaiken som byggts upp under tusentals år. Landet splittrades och allt som man byggt upp förstördes. Personer som tidigare varit vänner blev fiender och grannar stred mot varandra.
Dagens Bosnien beskrivs av Ejub som en ruin där kaos och elände härskar. Många försöker bygga upp kulturmosaiken igen, men de extrema nationalister som sitter vid makten stoppar nästan alla kulturella manifestationer och institutioner.
Många kulturarbetare och skapare har försvunnit och det kommer att mycket tid för det kulturella klimatet att återgå till det normala.