AAA ARTIKLAR, POESI OCH PROSAN på svenska
Av Ejub Pasalic
Diktsamling ska ge pengar till drabbade barn
i Srebrenica
(Skaraborgs Allehanda – S L A )
Ejub Pasalic vill hjälpa föräldralösa barn i Bosnien
Han arbetade som tandläkare i Banja Luka, Bosnien, men tvingades ge upp sin praktik när kriget bröt ut. Nu bor Ejub Pasalic, 67, i Skövde och har gett ut en diktsamling om sina upplevelser. Pengarna går till de barn som förlorade sina föräldrar under massakern i Srebrenica.
Dikterna handlar om kriget, våldet och ondskan i hela världen, säger Ejub Pasalic som menar att alla människor, oavsett vart de bor, måste kämpa mot det onda.
Under Bosnienkriget stod staden Srebrenica under FN:s beskydd. Nederländska FN-soldater stationerades där för att skydda den muslimska civilbefolkningen från övergrepp. Det lyckades inte. 1995 tvingades FN-trupperna att lämna staden och 8 000 bosnier, i huvudsak män massakrerades.
I diktsamlingen ”Någonstans i världen” presenteras dikterna i en svensk och en bosnisk version. Samlingen har sålt i mer än 400 exemplar och har gett 40 000 kronor till de barn som förlorade sina föräldrar under massakern.
_ Pengarna skall gå till skolmaterial, pennor, suddgummi och liknande, säger Pasalic.
Betydelsefull penna
En ide’ som har sitt ursprung i hans förflutna. Som liten förlorade han sin far under andra världskriget. Av en hjälporganisation fick han en blyertspenna .
_ Jag sparade pennan, jag vågade inte använda den eller låna ut den. Så mycket betydde den för mig, säger han.
En penna som blev kvar i Bosnien när familjen tvingades fly utan några tillhörigheter. Som flykting i Sverige tänkte han mycket på pennan och vad den hade betytt för honom. Nu fanns det återigen barn som led i hans gamla hemtrakten, och ingen som skulle kunna ge ett nytt barn en penna, ett block eller ett suddgummi.
Var tandläkare
I Bosnien arbetade Pasalic som tandläkare, i 32 år drev han en egen praktik och hade inga tankar på att flytta. När kriget kom tvingades han att fly tillsammans med sin familj. En flykt som slutade i Skövde. Tack vare att en släkting bodde där kände familjen redan till staden. När bosnierna beviljades uppehållstillstånd flyttade nästan alla till Rinkeby, Stockholm, men familjen Pasalic ville till Skövde.
Under hans tid på en flyktingförläggning i Degerfors lärde han sig svenska.
En dag fick han i läxa att skruva och berätta vart han kom ifrån, på svenska.
– Jag skrev en dikt, som när läraren läste upp den, fick alla att gråta. I klassrummet
fanns flyktingar från olika delar av världen och alla kände igen sig, säger han.
Det var Pasalics första dikt, av många. Under åren har det inte bara blivit dikter utan även insändare och artiklar. I dag sitter han nästan hela tiden vid sin dator och skriver, ovanför bildskärmen sitter den bosniska flaggan arrangerad med den svenska.
Nu känner sig Ejub Pasalic som en Skövdebo.
_ ja, det gör jag. Jag VILL vara en Skövdebo, säger han och bjuder på ett leende som inte bara sprider värme utan även hopp om framtiden.
NIKLAS FALK
0500/467500
Där i fjärran
Där bergen omfamnar himlen
Där floden brusar i dalen
Där stjärnsnatter föder dagar
Där fläktar vacker vårens symfoni
Där i fjärran
Finns
Mitt älskade Bosnien
Där i fjärran…
Där barnen gladdes
Där barnen lekte
Med brokiga fjärilar…
Där i fjärran
Dör ett underbart land
Med oskyldiga barn
Med bokiga fjärilar…
Där ljuset förlossar livet
Jag står
Vid ett vägskäl
Av mörker och ljus
Övergiven och ensam…
Ett brus
Av min älskade älv
Ekar i min själ
Där Ljuset förlossar Livet
Och människan inte ensam
Där i fjärran, där i fjärran
Bön till Bosnien
Visa oss den rätta vägen
Den vägen till dem
Som nåd Din Du skänkt
Tillåt inte att ondskan
Bosätta sig
I själ och hjärta vårt
Skänk fred till överlevande
Tillåt inte vrede och hämnd
Att förmörka förnuft vårt
Straffa våra bödlar
Att vara utan sin telning
Utan sin dröm
Skänk Din nåd
Till överlevande
Må godhet
Av hjärta och själ
Belysa vår väg
Det finns ingen Gud i helvetet
Jag, som ondskan till ditt samvete
har aldrig haft makt över dig…
Det var du
som tillåt mig
komma in
i din själ
i ditt hjärta
och ditt blod…
Du tillåt mig
gro och växa
och förmörka ditt förnuft…
Du kan inte tillkalla Gud
Han finns inte i helvetet
Ensamma blir du
domare och bödlar
för allt ont,
som du gjort…
En fredsblomma
(Dikten tillägnades mina barnbarn Lejla, Dino, Orhan och Denis)
Blås du vind!
Blås liv i mina segel
av hopp och drömmar…
Veck dem!
Hissa dem!
Segla dem
med dig
till mina avlägsna källor
Jag vill känna igen
hur brusar i en tystnad
bland mina drömmar
medan en fredsbomma
knappar i mitt underbarra land
och djupt, djupt
i mitt sårade hjärta
Författare Stina Petterson:
Krigspoesi med lyckligt slut
Ejub Pasalic flydde från Bosnien till Sverige när kriget kom. I hans diktsamling Någonstans i världen från 2001 möter läsaren den inre upplevelsen av krig, flykt och integrationsproblem. Bland sprakiga nyhetsbilder, siffror och utvärderingsrapporter finns också Ejub Pasalics liv.
Med sina dikter, skrivna både på svenska och på bosniska, har han gjort sin historia verklig. Pasalic bor och skriver i Sverige.
Titeldikten Någonstans i världen berättar om den obegripliga kontrasten mellan lugnet runt omkring honom och vetskapen om de skräckscenarier som i skrivandets stund utspelas i det land han lämnat. Dikten som sedan följer talar om det ofattbara i att kriget växer i samma stund som Bosniens alla folk vänder sig mot himlen i bön om fred.
”Varför kan inte en vilja / hitta en rätt väg / till er själ och hjärta”.
Denna obegriplighet är kärnan i samlingens första del
Det finns inga giltiga anledningar till kriget. I ”i Gudens namn” skriver han om det krigande att ”vissa tror på Gud / andra på atomer”
Det finns ingen logik i vem som överlever och vem som går förlorad.
Destruktiviteten och hatet är för Pasalic ”förmörkat förnuft”, en ”svar pest” eller en ”giftig orm2 som lever sitt eget liv, omöjligt att kontrollera.
Den tar ingen som helst hänsyn tillfredönskan. Han kan stånga sin panna blodig i maktlöshet. Ur frustrationen väller förbannelser och böner fram, huller och buller. Där målar också Pasalic bilder ur människoöden. I dikten ”De frusna tårarna” är inte titeln en sliten metafor utan en omskakanderealitet.
I den andra delen, Där i fjärran…, är tongången mildare, Bosnien och des folk målas upp s+ som det en gång var, eller som det lever kvar i hans minne. Dofter, fågelsång och brus från forsande vatten, kvinnan, kärleken och lekande barn, de beskrivs över sidorna tillsammans med en långsam, ihållande längtan.
”Kom tillbaka till mig / Sänd mig till dina stränder!” skriver han i Una – min älskade älv.
Krigsflyktingen, den tredje delen, talar om livet i det nya landet, öppna sår och främlingskap. I dikten Krigsflyktingen berättar han om en ångest så stark att den dödar hans vilja ”att bevisa / att jag har blivit / en levande Varelse / att jag har blivit / en Människa” Runt honom myllar människor han inte når.
Ensamheten blir en ond sluten cirkel. Och hopplösheten får herravälde över honom, for aldrig kommer han kunna vilja leva utan sina rötter.
Sen blir det då ändå lite av ett lyckligt slut, i sista delen Här och nu.
Hoppet har kommit tillbaka, kanske för att livet fått en ny stabillitet. Dikten Under solen tillägnar han sina nya vänner i Sverige.
Ett nytt hem betyder två hem, för Bosnien finns kvar ända till den sista sidan. Där, i Jordens doft tillägnad barn från Bosnien, anar man att freden kommit. För ett lyckligt slut krävs också en ljusning i hans första hemland.
Kontrasten mellan lugnet i Sverige och krigslarmet i Bosnien, som beskrivs i samlingens början, suddas ut.
”En Solig Dag / Kom åter / till mitt älskade Bosnien…”
Så började en lömsk sjukdom
i Bosnien
Gå härifrån!
Stick härifrån!
Försvinn!
Det är vårt land,
ropade mina grannar
som passerade mitt hus…
Då kastade stenar
på mitt hus
och på min hund
som skällde på dem…
En annan gång
besköt de mitt hus…
En lömsk sjukdom
drabbade mina grannar
drabbade mina vänner
drabbade deras hjärtan,
deras själar…
Den här lömska sjukdomen
började sprida sig
från norr till söder
från väster till öster
Över hela Världen
Vart ska jag fly?!
Bosniska
Hon är en stjärnnatt
Som glittrar
över en barnvagga,
där ett barn somnade
för en stund…
Hon är en födelse
Morgondagg
på en blomsterknopp…
Hon är en outtömlig källa
av kärleken
som väller ut
ur ett ädelmodigt hjärta
När Hon sjunger
Näktergalarna tystnar…
När Hon spiller skratt
omkring sig
Livet och Glädjen
blommar
Och Sorgen försvinner…
Den försvunna dikten
Allt mer
Mer och mer
Har droppar av förtvivlan
Fallit i själen
Av en dikt,
Som berusad
Tappat balansen
Någonstans i mitt djup
Inget är färdigt
Allt är osagt
Jag har letat efter
Diktens källa av livet
I djupet av ord
Men det har varit
Förgäves… förgäves
Dikten av förtvivlan dog
Innan den föddes…