Diktsamling ska ge pengar till drabbade barn
i Srebrenica
(Skaraborgs Allehanda – S L A )
Ejub Pasalic vill hjälpa föräldralösa barn i Bosnien
Han arbetade som tandläkare i Banja Luka, Bosnien, men tvingades ge upp sin praktik när kriget bröt ut. Nu bor Ejub Pasalic, 67, i Skövde och har gett ut en diktsamling om sina upplevelser. Pengarna går till de barn som förlorade sina föräldrar under massakern i Srebrenica.
Dikterna handlar om kriget, våldet och ondskan i hela världen, säger Ejub Pasalic som menar att alla människor, oavsett vart de bor, måste kämpa mot det onda.
Under Bosnienkriget stod staden Srebrenica under FN:s beskydd. Nederländska FN-soldater stationerades där för att skydda den muslimska civilbefolkningen från övergrepp. Det lyckades inte. 1995 tvingades FN-trupperna att lämna staden och 8 000 bosnier, i huvudsak män massakrerades.
I diktsamlingen ”Någonstans i världen” presenteras dikterna i en svensk och en bosnisk version. Samlingen har sålt i mer än 400 exemplar och har gett 40 000 kronor till de barn som förlorade sina föräldrar under massakern.
_ Pengarna skall gå till skolmaterial, pennor, suddgummi och liknande, säger Pasalic.
Betydelsefull penna
En ide’ som har sitt ursprung i hans förflutna. Som liten förlorade han sin far under andra världskriget. Av en hjälporganisation fick han en blyertspenna .
_ Jag sparade pennan, jag vågade inte använda den eller låna ut den. Så mycket betydde den för mig, säger han.
En penna som blev kvar i Bosnien när familjen tvingades fly utan några tillhörigheter. Som flykting i Sverige tänkte han mycket på pennan och vad den hade betytt för honom. Nu fanns det återigen barn som led i hans gamla hemtrakten, och ingen som skulle kunna ge ett nytt barn en penna, ett block eller ett suddgummi.
Var tandläkare
I Bosnien arbetade Pasalic som tandläkare, i 32 år drev han en egen praktik och hade inga tankar på att flytta. När kriget kom tvingades han att fly tillsammans med sin familj. En flykt som slutade i Skövde. Tack vare att en släkting bodde där kände familjen redan till staden. När bosnierna beviljades uppehållstillstånd flyttade nästan alla till Rinkeby, Stockholm, men familjen Pasalic ville till Skövde.
Under hans tid på en flyktingförläggning i Degerfors lärde han sig svenska.
En dag fick han i läxa att skruva och berätta vart han kom ifrån, på svenska.
– Jag skrev en dikt, som när läraren läste upp den, fick alla att gråta. I klassrummet
fanns flyktingar från olika delar av världen och alla kände igen sig, säger han.
Det var Pasalics första dikt, av många. Under åren har det inte bara blivit dikter utan även insändare och artiklar. I dag sitter han nästan hela tiden vid sin dator och skriver, ovanför bildskärmen sitter den bosniska flaggan arrangerad med den svenska.
Nu känner sig Ejub Pasalic som en Skövdebo.
_ ja, det gör jag. Jag VILL vara en Skövdebo, säger han och bjuder på ett leende som inte bara sprider värme utan även hopp om framtiden.
NIKLAS FALK